Direktlänk till inlägg 13 september 2012
Mina planer såg helt annorlunda nu, om någon frågat mig för två år sedan vad jag trodde att jag skulle göra idag, hur mitt liv hade sett ut och hur jag hade mått så hade svaret varit helt annorlunda. Vad gör jag idag? Utbildar mig till undersköterska, jobbar arslet av mig, har ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv eller hur jag vill leva, vad jag vill bo. Allt jag vet är att det inte blev som jag planerat och jag är inte helt säker på att det är bra. Jag är singel. Igen. Fast ändå inte på riktigt, inte i hjärtat. Jag står någonstans mitt emellan allting, mellan jobb och skola, mellan Sverige och utlandet, mitt emellan ... allt. Och det enda jag kan komma fram till är att det inte är tillräckligt. Jag vet för det mesta inte vad jag vill eller vad jag vill ha. Det enda jag vet att jag vill ha är något som jag inte kan få, och jag står bara still och väntar, lite som att vara fångad i tiden. Det enda jag vet är att
IT'S NOT ENOGH.
Jag önskar att det vore det, allt hade blivit så mycket enklare då. Lite små deppiga & snurriga tankar här utifrån skogen en torsdagskväll i September. Det ösregnar på utsidan & jag är trött. Har flängt omkring för mycket hela veckan.
Igen.
" Blir du bara undersköterska? " Hallå? Jag ljuger ju om jag säger att det är ett glassigt jobb & visst är det tungt stundtals men, ärligt talat? "Bara underksöterska"? Snälla ni, tänk efter en gång till innan ni vräker ur er någonting sådant. ...
Ja herregud, terminen har nyss börjat och ändå känns det verkligen som att det snart är slut. Vilket ju också är sant, snart är vi färdiga med utbildningen och jag kan titulera mig "mentalskötare". Eller varför inte "Undersköterska"? Positivt, givetv...