Bättre sent än aldrig, här kommer bilderna från söndagens agillityträning här hemma i paddocken :) Det var en stolt fotograf (dvs jag) som stod och tittade, vad duktiga alla har blivit! Se själva: 

 
 Py Gustafsson & Vil'martell ("Vilma") :) 

 
Thea & Alexander ("Alex")

Sofia & Gertrud :) 

Idag tränade vi på att gå igenom ett "regn av platsband" som fladdrade i vinden, att kliva upp på pallen, att få hästarna att ställa sig med framfötterna i ett tomt bildäck, att springa slalom, gå över en presenning samt att hoppa över små hinder. Alla var jätte duktiga!

Bra jobbat tjejer! Nu är ni redo inför tävlingen som är om ett par veckor, kämpa på! :) 
Puss & Kram,
Icaaa
   

Tredje gången gillt sa jag i måndags, stoppade in hästen i transporten och körde bort till Holmegård. Det var hoppträning för L. Wahlborg som gällde och alla unghästarna var laddade till tusen när vi skrittade runt utanför manegen.

Min lilla pålle ska ha en stor applåd för att han höll alla fötterna på jorden & inte stegrade sig en enda gång under varken resan eller ridpasset, jag är faktiskt riktigt stolt! Men vad det gäller resten av träningen så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Han hoppar ju bra och han håller galoppen bättre nu när han har musklat sig mer och kommit igång ordentligt så egentligen är det väl inga problem, men han är så jäkla tjafsig i munnen. Slänger med huvudet, sliter tyglarna ur händerna på mig och sätter full fart. När passet väl var över och jag hoppade av hästen så hade jag så ont i nacken att jag trodde jag skulle spy. Det är inte riktigt så jag vill avsluta mina ridpass känner jag.. Det känns väl lite sådär, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med honom. Funderar på att ta ut veterinären och kolla tänderna? Jag tror inte att det är där problemet sitter men det är ju inte helt omöjligt.. Jag har ingen lust att sätta en martingal på unghästen i det här tidiga stadiet, men om han inte lägger av så har jag inte mycket till val känner jag? Hm. Vi får väl se hur det blir med den saken. Uppdatering kommer!

Hur som helst så slog vi "rekord" i måndags, vi hoppade hela 60 cm.. Haha! Förr var man van vid att hoppa mer än dubbelt så högt med en mycket mindre häst, men visst. Är det unghästar så är det och man ska ta det lugnt. Men jag måste erkänna att det känns lite löjligt att hoppa över sådana små fjutthinder.

Puss & Kram, 

Icaaa

Syrrans första tävling med den nya ponnyn - och allt gick kanonbra! :) Det var en liten träningstävling på Stall Holmegård (där vi alla känner oss som hemma vid det här laget) och de hoppade två rundor på 50 cm.

Till skillnad mot förra ponnyn (dvs Dunder) så var det ingen dramatik utan lilla Lisa tuffade på som tåget och hoppade över alla små hinder som kom i hennes väg. Behöver jag nämna att Py (syrran) strålade som en sol resten av dagen efter att de tillsammans fick till 2 st felfria rundor? Hela familjen + mormor var på plats och tittade och när allt var över och vi åkte hem så utbrast gullungen "Jag har världens bästa häst". Inget fel på berömmet där inte! Bra jobbat tjejer, jag är en stolt storasyster! 

Till alla er som satt och drack öl på en Saab vid 15-tiden idag vill jag bara säga en sak - jag hoppas att det var eran egen bil som ni förstörde. Eller egentligen så hoppas jag inte det, för ni kan väl ärligt talat inte vara så dumma att ni trampar omkring på taket till er egen bil?

Oavsett - och jag menar inte att låta som en bitterfitta - så kan ni väl ge fan i att slänga era tomma ölburkar på MIN bil när jag kör förbi? Det är inte bara barnsligt utan till & med straffbart - något som jag antar att polisen som körde bakom mig (och stannade) talade om för er... Men okej, jag är inte stenåldersgammal och I get it. Ni roade er och tyckte att ni var otroligt coola & världsvana. Men låt mig ge er ett tips?

KASTA PÅ POLISBILEN NÄSTA GÅNG
(..och kom ihåg att springa fort därifrån)

- Tro mig, det är mycket roligare! 
  

Tisdagen den 20e Mars. En helt vanlig dag, precis som vilken som helst. Eller? Det återstår att se!

Det har varit ett par spännande & roliga dagar sedan jag skrev sist - i börjar med festen hos Moa i fredags! Så skoj att träffa klasskompisarna utanför skolan, att ta ett glas vin tillsammans (okej, denna gången var jag nykter men ändå) och prata om någonting annat än bara stressen över tentor och liknande. Det blev en riktigt bra kväll, och för varje gång vi gör någonting sådant här så känns det som att man kommer varandra lite närmare. Mys! :) 

I söndags så startade Lillasyrran sin första tävling på den nya ponnyn och det gick jättebra :) ! Det var en liten träningstävling här i Stenungsund, på stall holmegård, så det var varken avancerat eller långt att åka men själva grejen. Jag tyckte att de var jätteduktiga - noll fel och rosett fick dem för varje omgång (startade 50 cm *2). Kort på det kommer senare eftersom jag inte har tillgång till kameran just nu men jag kan lova att de var söta <3.

Sedan var det måndag (en jävla helvetesdag när det gäller skolan!)... Först praktikredovisning på morgonen och tekniken hade någonting allvarligt emot mig så det funkade la sådär - tur att vi var tre st på redovisningen så att vi kunde prata bort det faktum att tekniken svek oss! Sedan hade jag iofs en mysig lunch med Jennifer innan det var dags för redovisning nr 2 denna dag - Hot & våld i arbetssituationer var temat på den. Lagtexter & skit - det var svårt vill jag lova! 

Måndagskvällen avslutades med en hoppträning (även den i Stenungsund på Stall holmegård) och den gick... Ja, vi överlevde ju. Men det var inte en utav våra bättre träningar direkt! Skrutthäst. Men jag älskar honom ändå <3. Mamma lekte mästerfotograf så förhoppningsvis finns det åtminstone en bild eller två som är tillräckligt bra kvalitét på för att slänga upp på bloggen :) 

Sist men inte minst så måste jag ge en liten applåd till HAVREPAPPA som ju lyckades med konststycket att hoppa LÄNGRE, HÖGRE & FORTARE än fegis-journalisten Lasse Anrell. Klicka på länken och kolla in videoklippet, det är faktiskt värt att se :) Bra jobbat havrepappa!  

Puss&Kram

Icaaa

Dagens redovisning om den trevliga lille mannen Jean Piaget (barnpsykolog från början av 1900-talet) gick strålande bra. Haha, hade turen att hamna i en bra grupp där man kunde slappna av och bara vara sig själv. Här är den lille gubben som jag pratade om:

   .. men det är inte så vidare värst intressant så vi hoppar över detaljerna ;) Det blev ett par timmars jobb med Lillemor idag, lika skoj som vanligt! Lite småstressigt idag men det blir sådana dagar ibland. När jag skulle köra hem nu vid halvtio-tiden så mötte jag först en älg borta vid crossbanan (PANIKBROMS) - jag hann få stopp på bilen som tur var. Så när jag väl hade lugnat ner mig så fortsatte jag framåt och var extra noga med att se mig om, man får ju en liten chock, och tur var väl det för när jag svängde in på grusvägen så stod där två till! 

De är riktigt snygga, magnifika djur måste jag säga. Jag beundrar dem gärna på avstånd (eller om jag sitter tillhäst) men det känns lite obehagligt att möta dem med bilen - tänk vilka skador det blir både på dem, mig och på bilen om vi smäller! Jag hoppas på en älg-fri resa till jobbet imorgonbitti - klockan sju är det som gäller så nu ska jag nog faktiskt sova.. Jag behöver mina timmar med sömn annars blir jag en riktig bitch, sägs det. Haha! 

While we're on the subjekt med vänner som finns där - eller de som inte finns där så vill jag bara passa på att dela med mig av denna bild (som cirkulerat länge, I know): 

Jag känner bara litegrann att.. Ibland kanske det är bäst att bara gå skiljda vägar? Jag orkar inte vara ledsen eller bitter över vad som har varit och hur det har blivit. Allt jag vet är att ett par utav de vänner jag trodde att jag skulle ha hela livet - de sprang iväg med svansen mellan benen när livet blev tufft. Ärligt talat så vet jag inte om jag är intresserad av att ha kvar någon kontakt med folk som inte kan stå kvar när det blåser? Alla får en andra chans, såklart. Men en tredje, fjärde eller femte? Jag är inte så säker på det.

Som när man blir tillsammans med "fel" kille, eller umgås med "fel" människor. Om argumentet vännen har är "han är inte bra för dig" (vilket är ett argument jag kan förstå) - är det då rätt läge att bara dra och låta saken ha sin gång? Kanske. Men är det vad en bra vän hade gjort? Nej, det tycker jag faktiskt inte att det är?  Men vänskapens vara eller icke vara är ändå ämnet som mina tankar kretsar kring ikväll.. 

Vänner sedan länge eller inte, men till och med en sådan som jag har en gräns och tyvärr så är den nog passerad för länge sedan. Jag har helt enkelt ingenting kvar att säga. 

Icaaa