While we're on the subjekt med vänner som finns där - eller de som inte finns där så vill jag bara passa på att dela med mig av denna bild (som cirkulerat länge, I know): 

Jag känner bara litegrann att.. Ibland kanske det är bäst att bara gå skiljda vägar? Jag orkar inte vara ledsen eller bitter över vad som har varit och hur det har blivit. Allt jag vet är att ett par utav de vänner jag trodde att jag skulle ha hela livet - de sprang iväg med svansen mellan benen när livet blev tufft. Ärligt talat så vet jag inte om jag är intresserad av att ha kvar någon kontakt med folk som inte kan stå kvar när det blåser? Alla får en andra chans, såklart. Men en tredje, fjärde eller femte? Jag är inte så säker på det.

Som när man blir tillsammans med "fel" kille, eller umgås med "fel" människor. Om argumentet vännen har är "han är inte bra för dig" (vilket är ett argument jag kan förstå) - är det då rätt läge att bara dra och låta saken ha sin gång? Kanske. Men är det vad en bra vän hade gjort? Nej, det tycker jag faktiskt inte att det är?  Men vänskapens vara eller icke vara är ändå ämnet som mina tankar kretsar kring ikväll.. 

Vänner sedan länge eller inte, men till och med en sådan som jag har en gräns och tyvärr så är den nog passerad för länge sedan. Jag har helt enkelt ingenting kvar att säga. 

Icaaa 

 

Z

14 mars 2012 21:01

Vänskap är aldrig villkorslös, utan måste ha en grund av ömsesidig ärlighet och respekt. Det är du som har ansvar för ditt liv, ingen annan. Sticker vänner gör de det av någon anledning. Antingen tar du reda på den eller så går du vidare. I vilket fall som helst gör du dig bara en otjänst när du förnekar att det i grund och botten faktiskt är ditt "fel".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina planer såg helt annorlunda nu, om någon frågat mig för två år sedan vad jag trodde att jag skulle göra idag, hur mitt liv hade sett ut och hur jag hade mått så hade svaret varit helt annorlunda. Vad gör jag idag? Utbildar mig till undersköterska...

I think I just found my     inspiration           ...

Nej nu får det faktiskt vara nog. Hallå Sverige, vart fan tog moralen vägen?!   När X  är otrogen och alla hans kompisar vet det så verkar det vara accepterat. Ingen säger ju någonting? När sedan hans flickvän är den sista som får veta det hörs kom...

" Blir du bara undersköterska? "  Hallå? Jag ljuger ju om jag säger att det är ett glassigt jobb & visst är det tungt stundtals men, ärligt talat? "Bara underksöterska"? Snälla ni, tänk efter en gång till innan ni vräker ur er någonting sådant. ...

Ja herregud, terminen har nyss börjat och ändå känns det verkligen som att det snart är slut. Vilket ju också är sant, snart är vi färdiga med utbildningen och jag kan titulera mig "mentalskötare". Eller varför inte "Undersköterska"? Positivt, givetv...