Direktlänk till inlägg 23 oktober 2011
Dag 8 - ett ögonblick värt att minnas (inträffade nu i helgen):
Efter att ha blivit halvt om halvt släpad ut ur huset och ivägkörd till krogen står jag där på dansgolvet i äkta James Bond stil med en vodka martini (skakad, inte rörd) i min högra hand och rör mig i takt till musiken. Klockan börjar närma sig halv två och när killen i DJ-båset reser sig och tackar för kvällen så är jag upptagen på annat håll, en av grabbarna i mitt sällskap har fått i sig för mycket att dricka och bråkar med vakten. Shit happens tänker jag först, men säger sedan till honom att skärpa sig och ler lite mot vakten. Kom igen, han är med mig? Låt gå då. Fram till baren, en martini till ? Ja tack det kan behövas. Sedan hör jag tonerna av ett keyboard, en aukustisk gitarr och hör en välbekant röst:
Just a small town girl, livin' in a lonely world
She took the midnight train goin' anywhere
Just a city boy, born and raised in south Detroit
He took the midnight train goin' anywhere
A singer in a smokey room
A smell of wine and cheap perfume
For a smile they can share the night
It goes on and on and on and on
..behöver jag verkligen berätta att jag var ute på dansgolvet på ett kick? En efter en kom resten av tjejerna i mitt sällskap och joinade mig, ljuset blinkade och musiken var öronbedövande hög. Killarna sitter vid baren med varsinn öl och flinar åt våra lyckliga miner. Där står jag mitt på dansgolvet med min martini i handen och bara ler. Skrattar högt för mig själv och bara njuter av livet, dansar allt vad jag orkar och släpper alla bekymmer..
Strangers waiting, up and down the boulevard
Their shadows searching in the night
Streetlights people, living just to find emotion
Hiding, somewhere in the night.
..ett gitarrsolo, blinkande lampor och i nästa sekund ett blixtrande leende. Tacka fan för det, när ljuset sveper över scenen så inser jag att det är Marcus Grey som står där uppe med en mick i handen. I det ögonblicket är han så lik som bror att jag nästan svimmar..
Working hard to get my fill,
Everybody wants a thrill
Payin' anything to roll the dice,
Just one more time
Some will win, some will lose
Some were born to sing the blues
Oh, the movie never ends
It goes on and on and on and on
Kan man bli hög på endorfiner så är det just det som händer mig. Ett glädjetjut, drinken åker upp i luften och sedan dansar vi järnet resten av konserten. Lagom tills musiken tystnat och nästa DJ tagit över hör jag en röst i mitt öra, "may I buy my sister a tequila sunrise?". Sedan var det kramar och glädjetjut och hela gänget på efterfest med bandet. That was one amazing night! Jag visste inte ens att han var tillbaka i Sverige.. Så härligt att se honom igen!!
Don't stop believin'
Hold on to the feelin'
Streetlights people
Strangers waiting, up and down the boulevard
Their shadows searching in the night
Streetlights people, living just to find emotion
Hiding, somewhere in the night.
Icaaa
För er som inte visste - jag dejtade Marcus bror (Alexander) ett tag, och efter att han tragiskt nog gick bort i cancer för två år sedan så har jag av olika anledningar inte haft någon kontakt med hans bror alls sedan dess. Bland annat så flyttade han tillbaka till Skottland igen för att komma på fötter efter sin brors bortgång. Det var härligt att se honom, även om det kom som lite av en chock.
Mina planer såg helt annorlunda nu, om någon frågat mig för två år sedan vad jag trodde att jag skulle göra idag, hur mitt liv hade sett ut och hur jag hade mått så hade svaret varit helt annorlunda. Vad gör jag idag? Utbildar mig till undersköterska...
" Blir du bara undersköterska? " Hallå? Jag ljuger ju om jag säger att det är ett glassigt jobb & visst är det tungt stundtals men, ärligt talat? "Bara underksöterska"? Snälla ni, tänk efter en gång till innan ni vräker ur er någonting sådant. ...
Ja herregud, terminen har nyss börjat och ändå känns det verkligen som att det snart är slut. Vilket ju också är sant, snart är vi färdiga med utbildningen och jag kan titulera mig "mentalskötare". Eller varför inte "Undersköterska"? Positivt, givetv...