Hmmmm, ja. Här kommer en snabbversion av hur det gick till när jag skulle lyckas ta mig från Dublin och hem till Stenungsund. Vad som borde ha varit en snabb, smidig och odramatisk resa resulterade i om inte blod, så i alla fall svett och tårar.

Jag är som sagt hemma, efter en MYCKET dramatisk resa. Först inser jag på lördag kväll att min biljett är avbokad (en smärre miss från skolan/bokningsföretaget) men okej - vi beställde en ny biljett. Till en tid och ett plan som inte finns! Hur glad tror ni jag blev, på en skala från 1 till 10, när jag kom till flygplatsen och insåg att de hade bokat in mig på ett icke existerande plan?! Roligare har jag haft det kan man ju säga!  Som tur är var jag i sällskap med en man med mkt hett temperament som lyckades ordna det hela för mig så att jag fick en plats på ett annat plan - och redan till Paris tog sin början.

Med på planet från Dublin var en man i 85-års åldern som hette Mr O´connell (originellt namn för en Irländare, tkr ni inte?), och han underhöll mig med gamla Irländska sägner om pysslingar med guldkrukor och älvor med diamanter gömda i jorden. Väldigt spännande att lyssna på så den delen av resan gick en en flygande fart, haha.

Väl i Paris blev jag vittne till ett grovt slagsmål, såg poliser som tvingades släppa lös sina hundar på folk, träffade ett par MKT irriterande och snorkiga fransmän och ett par söta små tjejer i 6-års åldern som kom från Norrland. I min jakt på någonting ätbart stötte jag på både rostade myror, friterade grodlår och någonting annat läskigt som jag inte ens vågade fråga vad det var. Tillslut gav jag upp och köpte en yoghurt och en smörgås... Det kändes som att risken att bli förgiftad av alla galna fransmän var minst med den typen av mat. 

Det hela slutade med att flyget till Göteborg blev flera timmar försenat pga en storm, och när jag väl stod på flygplatsen i Göteborg så fick jag veta att min väska hade tagit vägen om Stockholm. Men, vad gör det? Jag är hemma och det är den bästa känslan i världen   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina planer såg helt annorlunda nu, om någon frågat mig för två år sedan vad jag trodde att jag skulle göra idag, hur mitt liv hade sett ut och hur jag hade mått så hade svaret varit helt annorlunda. Vad gör jag idag? Utbildar mig till undersköterska...

I think I just found my     inspiration           ...

Nej nu får det faktiskt vara nog. Hallå Sverige, vart fan tog moralen vägen?!   När X  är otrogen och alla hans kompisar vet det så verkar det vara accepterat. Ingen säger ju någonting? När sedan hans flickvän är den sista som får veta det hörs kom...

" Blir du bara undersköterska? "  Hallå? Jag ljuger ju om jag säger att det är ett glassigt jobb & visst är det tungt stundtals men, ärligt talat? "Bara underksöterska"? Snälla ni, tänk efter en gång till innan ni vräker ur er någonting sådant. ...

Ja herregud, terminen har nyss börjat och ändå känns det verkligen som att det snart är slut. Vilket ju också är sant, snart är vi färdiga med utbildningen och jag kan titulera mig "mentalskötare". Eller varför inte "Undersköterska"? Positivt, givetv...