Som ett steg mot förändring insåg jag en sak härom dagen, en sak som jag (antagligen ganska omedvetet) har gått & oroat mig över rätt länge. Han vill inte ha mig, punkt & slut. Kapitlet är avslutat och det är historia - nu har jag äntligen förstått. Förstått & gett upp. Vänner. Ja det kanske vi kan vara... Vi får se hur det blir med den saken. Det tog mig ett helt jävla fucking år att komma hit men nu har, som min kära mor skulle sagt, poletten äntligen trillat ner & alla hästarna står i stallet. Hissen har gått ända upp, eller alla spikarna är i plankan om det uttrycket faller er mer i smaken. 

Så när poletten nu äntligen har trillat ner så slipper jag ju faktiskt oroa mig över om jag ser tillräckligt bra ut (ifall jag möter honom helt oväntat) eller om hans tjejkompisar ser bättre ut/är bättre vänner än vad jag är. För vet ni vad? Jag var så bra som jag kunde vara, och gjorde allt jag kunde göra för honom och om det inte räcker för att han ska älska mig och för att det ska hålla.. Ja, då kan han fan va utan mig! Det är ju lättare sagt än gjort, därav 12-månaders terapin jag har haft med mig själv. Men nu är vi här - fredagen den 13e Januari & jag ska ut i stallet. Igen :) Min 4-benta älskling har varit riktigt duktig (& busig) de senaste dagarna så det här ser jag fram emot! 

xxx

Icaaa 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina planer såg helt annorlunda nu, om någon frågat mig för två år sedan vad jag trodde att jag skulle göra idag, hur mitt liv hade sett ut och hur jag hade mått så hade svaret varit helt annorlunda. Vad gör jag idag? Utbildar mig till undersköterska...

I think I just found my     inspiration           ...

Nej nu får det faktiskt vara nog. Hallå Sverige, vart fan tog moralen vägen?!   När X  är otrogen och alla hans kompisar vet det så verkar det vara accepterat. Ingen säger ju någonting? När sedan hans flickvän är den sista som får veta det hörs kom...

" Blir du bara undersköterska? "  Hallå? Jag ljuger ju om jag säger att det är ett glassigt jobb & visst är det tungt stundtals men, ärligt talat? "Bara underksöterska"? Snälla ni, tänk efter en gång till innan ni vräker ur er någonting sådant. ...

Ja herregud, terminen har nyss börjat och ändå känns det verkligen som att det snart är slut. Vilket ju också är sant, snart är vi färdiga med utbildningen och jag kan titulera mig "mentalskötare". Eller varför inte "Undersköterska"? Positivt, givetv...