... och så lite träning på det! 

Wish me luck, idag börjar jag på riktigt. En månads hard work, 
jag kanske hinner komma i form tills skolstarten? 

Och nej, jag tränar inte för att skolan börjar om en månad,
utan för att min kropp behöver det.
axlarna är heeelt slut. Fy vad jobbigt det var.

Men ooh så värt det! :) 

Vi väntar (snart) föl här på gården! 
Imorgon, tisdag, åker vår älskade Vilma till hingsten! :) Det kommer bli en suuupersöt fölunge, 

jag menar hur kan det bli någonting annat efter dessa två underbara ponnysar? 

Vilma (Vil'martell) & Py på en hoppträning hemma i Spekeröd i November 2009. 
Se vilmas stamtavla och information här. 

 
Son of Gold. 
Se hans stamtavla & utställningsresultat här.

Det kommer bli såååå gulligt, håll nu tummarna för att allt går vägen bara. Vilma har tränat sig på att uppfostra bångstyriga unghästar här hemma i flera år nu och hon kommer bli en superduktig mamma (låt oss bara hoppas att hon inte lär sin bebis hur man hoppar över - kryper under - eller springer igenom, staketet).  Det räcker med en rymningsbenägen mini-shettis, annars tror jag att till och med våra underbara grannar kommer klaga! 

Yes, nu är jag tillbaka och det med besked. Midsommar har kommit och gått, praktiken är avslutad och jag är numera tillbaka på jobbet - ett långt sommarvikariat med en hel del "ny" personal och många kära återseenden. Det är faktiskt jätte mysigt och även om praktiken var skoj, så är det skönt att vara tillbaka på hemmaplan fulltime. Sedan ska jag ärligt erkänna att det inte är helt fel med lite lön ;) Börjar bli tomt i kassan.. 

På hästfronten ligger jag lite lågt just nu, det har varit en tuff försommar med skadade hästar och annan skit som har fått allt att gå på halvfart men lite har vi hunnit med i alla fall! Min lilla älskling (Pussel) har varit på sin första fälttävlans träning (för er som inte vet vad fällttävlan är så kan man säga lite kortfattat att det är när hästen hoppar över olika naturhinder i skogen, typ stora stockar och liknande). Han var jätteduktig, helt strålande faktikt. Jag svävade på moln i säkert en vecka efteråt - det är verkligen sådant jag vill hålla på med!! Varför sitta och korta ihop galoppen på en trång ridbana när man kan släppa loss på en stor grön äng och hoppa över fasta hinder som inte går att riva?? Snacka om adrenalinkick! *lycklig tjej*   

I love it! 
Fler bilder finns här.

Jag har fler gädjande nyheter när det gäller vår egen uppfödning Kenai (E: Geronimo, U: Melissa, UE: Kimo ox), han har under Juli månad haft ryttare på ryggen för första gången i sitt liv! En mycket stolt matte kan jag lova, men attans vad nervös jag var innan jag kom upp i sadeln. Han är ju inte direkt känd för att vara.. okomplicerad? Men det har gått bra än så länge! Mamma har också suttit på honom och hon sken som en sol! Det är klart, jag har i färskt minne vilken underbar känsla det var att sitta på sin unghäst för första gången - det var ju bara ett år sedan jag gjorde det själv, med Pussel. Hur som helst så var Kenai jätte duktig, Melissa hade varit stolt. 
  

Så, vi kan konstatera att även om livet inte alltid blir som man har tänkt sig så finns det alltid någonting positivt att hänga upp sig på - tills solen tittar fram igen :) På tal om sol så vill jag önska alla en riktigt go semester, själv planerar jag att ta en vecka eller två till hösten och dra utomlands när det blir grått och tråkigt här hemma i Sverige. 
Puss & Kram! 

  Yes, äntligen hade jag min kära mor med mig på en träning så att jag får lite kort på min pälskling när han är duktig och hoppar hinder :) Inte för att man ser så hemskt mycket, eftersom min mor inte är speciellt teknisk och därför inte har en aning om hur man hanterar pappas high-tech kamera men okej, man får vara glad för att hästen är MED på bilden i alla fall, även om bilderna dessvärre är så suddiga så att man knappt kan se vilken häst det rör dig om.. Det är i alla fall jag & Pussel, när vi var på träning på Stall Holmegård ( I ödsmål) för Lotta Wahlborg :) Min lille pojk var yngst i gruppen idag, med sina fjuttiga 5 år så var han faktiskt tio år yngre än den näst yngsta pållen. Men han skötte sig beundransvärt fint och var bara liiite fjantig när han skulle hoppa en tvåkombination, men det är helt okej. Han är ju trots allt ung och har mycket kvar att lära sig! 

Puss & Kram,
Icaaa 

Veeeem har sämst kondition ever? 
Jag tror att jag toppar den statistiken. Eller okej då, kanske inte men dålig är den i alla fall... Riktigt dålig. Jag satt på praktiken härom dagen och lyssnade på hur grabbarna jämförde sina tider på hur snabbt de sprang milen och blev lite inspirerad. Hur det än var så gav jag mig in i samtalet och vi började snacka om hur man bör lägga upp sin träning när man är "nybörjare" på det där med att springa marathon sträckor och person X säger någonting i stil med att "vem som helst klarar att springa halvmilen, även om man är helt otränad". Jo men visst. Jag orkar inte ens springa en Km utan att typ, dö. Visserligen så har vi ganska kuperad terräng här ute i skogen vilket inte han har mitt inne i centrala Göteborg men ändå, han KAN väl ändå inte ha varit allvarlig?

Bara för att testa hans teori idag så ska jag göra ett försök att ta en (kort!) joggingrunda, och bara känna lite lätt på pulsen. Jag ger mig INTE på halvmilen på en gång, det kan jag lova.. Känner att jag vill ta det lugnt så att jag inte blir skadad eller sjuk med en gång för det är verkligen det sista jag behöver just nu. Rätt konstigt egentligen, för jag borde ha en ganska hyfsad kondition med tanke på ridningen och sådär men det där med att springa är verkligen inte min grej och det har det egentligen aldrig varit. Men som sagt, jag ska göra ett försök. Om jag inte ramlar ihop och dör på vägen så kommer det ut en liten kommentar på hur det gick :) Som avslutning kommer en bild, som faktiskt liknar min verklighet en hel del (bara för att det är skoj).. 

   Det ligger någonting i det, inte sant? 
   

.. är inte det lättaste, men jag trivs bra på praktiken & det är verkligen spännande! Jag ångrar inte en sekund att jag valde rättspsykiatri men jag måste ändå säga att det är beundransvärt att det på allvar finns människor som viger hela sitt liv åt att jobba på ett sådant ställe. En eloge till er, hur orkar ni? Det är ett litet mysterium. Igår var jag på en jätte intressant "lektion" i självskydd - vi fick träna på runtiner kring våld & hot i jobbet och så fick vi prova på att göra en nedäggning av en aggressiv patient (som givetvis inte var en patient på riktigt). Det var en gruppmedlem som fick låtsas vara hotfull... Det går ju inte att förutsäga hur man skulle reagera om man råkade ut för den typen utav våld och hot på riktigt, men det var ändå väldigt, väldigt lärorikt. Bra att kunna om man ska jobba inom rättspsykiatrin helt klart! 

 Resten utav veckan blir både jobb & praktik, kör båda delarna paralellt just nu och det blir lite trixigt, inte mycket "fritid" om man lägger till hästarna och ridningen på det men herregud, jag mår som bäst när jag har att göra. Det är inte riktigt min grej att bara sitta på röven och vara lat. Ska försöka se till så att jag hinner vara lite social i helgen med bara, jag känner att jag kanske har jobbat lite väl mycket det sista. Man behöver trots allt träffa lite normalt folk och ha kul också, vad är annars meningen med det hela kan man undra?! 

Jag började så jävla ambitiöst med gymmet förra veckan och det gick faktiskt jätte bra, jag kom verkligen igång och fick gjort det jag skulle men sedan tog tiden slut.. Jag vet inte hur jag ska få ihop det men samtidigt så känner jag att gymmet måste prioriteras! Jag mår så bra när jag får gå runt där och bara vara för mig själv en stund. Ta ut lite överblivna frustrationer rent fysiskt och rensa hjärnan på det psykiska planet. Det är lite som terapi, även om ridningen brukar sköta den delen rätt bra haha.. Det var lite kort om det som känns mest relevant i mitt liv just nu, titta gärna på det fina kortet i inlägget under - och som sagt. Ha en fortsatt trevlig nationaldag på er allihop :)

Puss & Kram,
Icaaaa
   

Pussel, min klippa när livet svajar! 
   

"You can say what you want about me, but I must ask you not to talk about my horse that way"