Dagens redovisning om den trevliga lille mannen Jean Piaget (barnpsykolog från början av 1900-talet) gick strålande bra. Haha, hade turen att hamna i en bra grupp där man kunde slappna av och bara vara sig själv. Här är den lille gubben som jag pratade om:

   .. men det är inte så vidare värst intressant så vi hoppar över detaljerna ;) Det blev ett par timmars jobb med Lillemor idag, lika skoj som vanligt! Lite småstressigt idag men det blir sådana dagar ibland. När jag skulle köra hem nu vid halvtio-tiden så mötte jag först en älg borta vid crossbanan (PANIKBROMS) - jag hann få stopp på bilen som tur var. Så när jag väl hade lugnat ner mig så fortsatte jag framåt och var extra noga med att se mig om, man får ju en liten chock, och tur var väl det för när jag svängde in på grusvägen så stod där två till! 

De är riktigt snygga, magnifika djur måste jag säga. Jag beundrar dem gärna på avstånd (eller om jag sitter tillhäst) men det känns lite obehagligt att möta dem med bilen - tänk vilka skador det blir både på dem, mig och på bilen om vi smäller! Jag hoppas på en älg-fri resa till jobbet imorgonbitti - klockan sju är det som gäller så nu ska jag nog faktiskt sova.. Jag behöver mina timmar med sömn annars blir jag en riktig bitch, sägs det. Haha! 

While we're on the subjekt med vänner som finns där - eller de som inte finns där så vill jag bara passa på att dela med mig av denna bild (som cirkulerat länge, I know): 

Jag känner bara litegrann att.. Ibland kanske det är bäst att bara gå skiljda vägar? Jag orkar inte vara ledsen eller bitter över vad som har varit och hur det har blivit. Allt jag vet är att ett par utav de vänner jag trodde att jag skulle ha hela livet - de sprang iväg med svansen mellan benen när livet blev tufft. Ärligt talat så vet jag inte om jag är intresserad av att ha kvar någon kontakt med folk som inte kan stå kvar när det blåser? Alla får en andra chans, såklart. Men en tredje, fjärde eller femte? Jag är inte så säker på det.

Som när man blir tillsammans med "fel" kille, eller umgås med "fel" människor. Om argumentet vännen har är "han är inte bra för dig" (vilket är ett argument jag kan förstå) - är det då rätt läge att bara dra och låta saken ha sin gång? Kanske. Men är det vad en bra vän hade gjort? Nej, det tycker jag faktiskt inte att det är?  Men vänskapens vara eller icke vara är ändå ämnet som mina tankar kretsar kring ikväll.. 

Vänner sedan länge eller inte, men till och med en sådan som jag har en gräns och tyvärr så är den nog passerad för länge sedan. Jag har helt enkelt ingenting kvar att säga. 

Icaaa 

aaarhh, it's a mess. Jag ligger efter med uppgiften om urinorganen + den om utvecklingsstörning, jag har inte gjort redovisningen om rörelseorganen och jag har inte ens börjat skriva på morgondagens presentation om Jean Piaget's utvecklingsteori till morgondagens psykologilektion... Men det är inte det värsta, problemet är att jag inte har någon ork till att göra någonting alls. Det låter hemskt, men jag kan verkligen inte hitta energin till att göra någonting och det gör mig helt galen! Träningen funkar inte heller för mig just nu - faktum är att det enda som verkar fungera någorlunda bra det är ridningen. Tack & lov för det. Jag måste skärpa mig nu =/ Annars vet jag inte hur det här ska sluta..? Imorgon har jag i alla fall sovmorgon, så jag får sova ut! 
  

Förhoppningsvis så hjälper det och med ett par timmars extra sömn så kanske jag kan hitta den där energin jag behöver så att jag orkar jobba ikapp? På tal om att jobba så ska jag det imorgon. 14-21,30 med Lillemor. Kom & hälsa på oss? 

Puss & Kram

Enough said <3   

I miss my soulmate... 

Ni vet, henne som man ringer och skvallrar med såfort man hör ngt nytt? Henne som man vänder sig till när man har det lite struligt med pojkarna, eller hon som alltid finns där och säger att man har fel när man tycker att man behöver banta? Den där vännen som man har som alltid finns där, och som - iaf känns det så ibland - har funnits med sedan stenåldern? Den där tuffa bruden som alltid vet vad man ska göra, hon som uppmanar till raka svar & konfrontationer? KOM HEM CAMILLA! 

<3

1. Vem är du? Mig själv, såklart. Erica. Bara aggressiv om någon förtjänar det   
2. Ålder: Nybliven 22-åring! 
3. Personlighet: Det är svårt att svara på en sådan fråga om sig själv.. Men jag antar att jag är en omtänksam människa (i mina ögon är jag det i alla fall!) och jag har väldigt lätt för att förlåta människor. Kanske även när jag inte borde? Å andra sidan så är det få människor som är så långsinta som jag är, när jag väl har blivit förbannad. 
4. E-post: Ica.gustafsson@gmail.com 
5. Stjärntecken: Fisk 

Herregud vilken resa!! Drama, much?
Hahaha.. Inte mer än vanligt skulle jag säga, vilket ju innebär en hel del. Men det var i alla fall fantastiskt roligt och eftersom vi åkte upp tidigare denna gången så hann vi till och med me att turista lite! Inte illa. Det fick bli Högakustenbron - jättevackert var det! Vad det gäller bron så tycker jag nog att den påminner en del om tjörnbron faktiskt - fast den är ju ganska mycket längre förstås! 

Vi hade sån himla tur med vädret också, det var plusgrader och strålande sol hela helgen, helt underbart! En massa shopping blev det såklart också och maaaassvis med god mat. Det kommer en längre uppdatering med bilder och grejer lite senare, men vi har förbannat mycket i skolan just nu så det får helt enkelt vänta en dag eller två! 

Tar just nu en liten paus i pluggandet och njuter av tystnaden... Så skönt! Det bästa är när man verkligen känner att våren är påväg, klockan fem imorse kunde jag gå ut i stallet och fodra utan jacka. Är inte det fantastiskt så säg?! Jag kände mig väldigt duktig när jag hade fodrat, mockat, släppt ut hästarna och gjort iordning allt foder inför kvällen redan innan klockan slagit 06,15.  
 

Annars har veckan varit lugn, jag gick omkring som en zoombie hela måndagen (försökte skärpa till mig när jag var på jobbet förstås!) och sov vääldigt gott på kvällen sen kan jag lova. Jobbade igår, pluggar idag och jobbar imorgon igen. Sånt e livet! Det är skönt att dra in lite pengar, även om man kan känna att energin tar slut ibland. Det är tur att tanterna och farbröderna på jobbet är så söta, det gör att man orkar lite till! 

Puss & Kram, 

Icaaa

Japp, då var det dags! Tredje gången gillt, nu sticker i upp till Härnösand för att hälsa på Ems i Norrland. Självklart är det samma oslagbara gäng i bilen som de har varit alla gånger förr, dvs Alexander, Alexander,Lina & såklart jag :) Nu är det bara ett fåtal timmar kvar tills avresan - Walle slutar jobbet 01,30 så jag räknar med att ha dem här hos mig vid två-snåret i natt och så bär det av uppåt, mot de norrländska skogarna. Lättast skulle jag gissa på att det är att följa vår resa på facebook -  det brukar bli en hel del incheckningar, smygfoton på folk som sover & dregglar m.m (man har inte så mycket att göra i bilen på vägen upp så vi terroriserar väl varandra rätt grovt from time to time, kan vara kul för er utomstående att se bildbevis på!). En liten karta kanske kan vara nice med, så ni ser vart vi ska: 

   Det ser inte speciellt avancerat ut & det är det kanske inte heller, men man är lagom seg i huvudet efter att man har kört ett par mil! Haha, tur att det iaf är tre av oss som har körkort - dock sa vi första gången vi åkte upp att person nr 4 (inga namn nämnda) skulle ha körkort nästa gång vi åkte upp. Blev det så? Nej. Är det så nu, den tredje gången? Nej. Men vi älskar dig ändå! 

Nu ska jag packa det sista, 

Puss & Kram

Icaaa