Det är dag 9 och dagens ämne är "min tro", vilket antagligen kommer bli hyfsat flummigt så om du inte är en smula open minded så bör du sluta läsa ungefär här. Men för att göra det hela väldigt enkelt för mig så tänker jag infoga väl valda delar av Savage gardens text till låten "Affirmation"... 

I believe in Karma what you give is what you get returned

I believe you can't appreciate real love 'til you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye

Jag är kristen. Men jag har ingen kristen tro, jag går inte i kyrkan och jag tror inte på jesus. Jag tvivlar starkt på att det som står i bibeln är sant, och mina tveksamheter angående om huruvida gud skapade jorden är enorma. Jag är inte katolik, jag är inte jude. Jag är varken buddhist eller hindu. Så vad tror jag på då? Jag tror på ett litet hopkok av saker. Däribland den vetenskapliga teorin om hur världen skapades - men om någon frågade vad eller vem som skapade materialet som kolliderade och skapade jorden, då har jag inget bra svar. Jag tror att den som behandlar någon illa får tillbaka tusenfallt och jag älskar uttryck som "hämnden är ljuv" & "somliga straffas omedelbart". Tror jag på karma? Njaaae. Någonting åt det hållet, fast ändå inte. Jag tror - och jag hoppas - att våra goda gärningar vägs emot dem onda och att resultatet av dessa blir till konsekvenser här i livet. Om någon frågar varför jag tror det, så har jag inte heller något bra svar.

Kanske kan det vara så att jag helt enkelt försvarar mig själv med det? Att tanken på någon form av universiellt "straff" är det som får mig att gå upp på morgonen? Nej, inte riktigt så. Jag är inte hämndlysten, snarare tvärtom. Jag hör ständigt att jag är för snabb med att förlåta människor... Men ändå, så finns det saker som jag inte kan förlåta och på något sätt finner jag tröst i tanken på att allting kommer jämna ut sig tillslut. Att man förr eller senare måste sona sina brott, eller i alla fall inse att man gjort fel. Herregud ingen är perfekt. men det finns pedofiler och våldtäcktsmän, seriemördare och kvinnomisshandlare & ärligt talat så uppskattar jag tanken på att sådana månniskor någon gång kommer att tvingas till att begrunda sina misstag och att komma till insikt av det hela. Låter det blodtörstigt? Ja, kanske. 

Jag tror att människan är en god varelse, men med svag moral. Men om någon frågar varför, vad är då mitt svar? Någonting i stil med att människan är lat. Fruktansvärt bekväm. Vi tänker inte efter innan vi handlar, utan vi bara gör. Gör saker, vad som helst som får oss att må bra i stunden och sedan kanske vi ångrar oss men då är det försent. Man kan inte alltid ställa allting tillrätta. Jag tror, som texten ovan antyder, att man inte uppskattar äkta kärlek  förän man sett baksidan av den. Därmed inte sagt att man inte kan hitta The One innan man har gått igenom ett helvete -för det tror jag att man kan. Men mer som att, man uppskattar kärleken mycket mer och tar den mindre för given om man har varit med om någonting som är ... Mindre bra? Man blir helt enkelt mer tacksam, det är min tanke. Hence the " you don't know what you've got until you say goodbye" part. 

Jag tror inte att det finns människor som är renodlat onda, men jag är övertygad om att det finns de som har en svag karaktär. Det finns de som saknar empati och inte har förmågan att sätta sig in i andra situationer, och sen finns det de som har förmågan men inte utnyttjar dem. Det finns människor som har en twistad verklighetsuppfattning och det finns de som är ganska normala, hyggliga människor. Det finns helt enkelt alla sorter och jag tror inte att det sitter någon "Gud" där uppe ovanför molnen och styr oss som marionettdockor. Vi formar vårt eget öde och gör våra egna val. Vilka val vi gör påverkar vilken riktning vårt liv tar, men vi är också offer för varandras val. Ingenting är simpelt och allt är uppbyggt av komponenter som inte går att förutse. Ingen vet vad som kommer att hända, det är jag övertygad om. För all del, Ni får gärna fortsätta att förutspå jordens undergång. Vad har det med mig att göra? Kanske går jorden under, kanske gör den det inte. Oavsett, så menar jag att någonting sådant är näst intill omöjligt att förutspå. I varje fall exakta datum och klockslag. 

I believe forgiveness is the keye to your unhappiness

Precis så tror jag. Jag tror att allt man behöver göra för att vara lycklig är att finna det inom sig själv att lyckas föråta sig själv och andra för de saker som går snett här i livet. Det låter simpelt och bra, men det är inte riktigt så lätt som det låter. Hur förlåter man att någon mördat en närstående? hur lär man sig attgå vidare efter en våldtäckt? kan man förlåta en  pedofil & how can you find it in your heart att förlåta en kvinnomisshandlare? När jag kommer fram till det så lovar jag att berätta. Det finns många sätt att se på saken men framför allt så tror jag att det ofta handlar mer om att finna någon form av förståelse, och att kunna förlåta sig själv. Att förlåta sig själv för sina reaktioner, eller tankar angående det som hänt, eller kanske det rentav handlar om att förlåta sig själv för bristen på vilja. Hur som helst - om man inte kan förlåta, då kommer känslan alltid finnas kvar längst in i djuet av själen och ja, man kan le ändå. Man kan skratta, ha roligt och leva sitt liv. Men man skjuter bara upp problemet och förr eller senare så kommer det ikapp! 

Såhär tror jag. Jag tror mycket mer och hade kunnat hålla på och skriva hela natten. Kanske kommer det ett inlägg till lite senare ikväll, vad vet jag. Men jag rundar av där, det är få individer som orkar hänga med i mitt flummande. Faktum är att jag bara har träffat två - det är Marcus Grey och Pia. Sadly, så tror jag inte att någon av dessa två läser min lilla blogg för tillfället, & jag har antagligen redan tappat bort er andra på vägen? Jag sitter ihopkrupen i soffan med en kopp te i handen, lyssnar på Journey och ser ut genom fönstret. Filosoferar as often times before, om allt mellan himmel & jord. 

Puss & Kram, 

Erica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina planer såg helt annorlunda nu, om någon frågat mig för två år sedan vad jag trodde att jag skulle göra idag, hur mitt liv hade sett ut och hur jag hade mått så hade svaret varit helt annorlunda. Vad gör jag idag? Utbildar mig till undersköterska...

I think I just found my     inspiration           ...

Nej nu får det faktiskt vara nog. Hallå Sverige, vart fan tog moralen vägen?!   När X  är otrogen och alla hans kompisar vet det så verkar det vara accepterat. Ingen säger ju någonting? När sedan hans flickvän är den sista som får veta det hörs kom...

" Blir du bara undersköterska? "  Hallå? Jag ljuger ju om jag säger att det är ett glassigt jobb & visst är det tungt stundtals men, ärligt talat? "Bara underksöterska"? Snälla ni, tänk efter en gång till innan ni vräker ur er någonting sådant. ...

Ja herregud, terminen har nyss börjat och ändå känns det verkligen som att det snart är slut. Vilket ju också är sant, snart är vi färdiga med utbildningen och jag kan titulera mig "mentalskötare". Eller varför inte "Undersköterska"? Positivt, givetv...