Direktlänk till inlägg 29 november 2011
So, I've been thinking - what did I ever do to deserve to be treated this way?
Vad är det som gör att du tror att du kan göra precis vad du vill? Det är nu jag kan säga massa crap som t.ex att du är ett svin och att jag inte har gjort någonting fel men sanningen är att det har jag säkert. Jag gissar stenhårt på att jag har varit för lätttillgänglig, förlåtit dig för lätt och helt enkelt mesat - låtit dig trampa på mig tills det föll sig naturligt att det skulle vara så. Illa, jaa absolut. Men jag får skylla mig själv, right? Om inte jag står upp för mig själv, vem ska då göra det?
Om man slutar ge människor chansen att såra en, så kanske man klarar sig lite bättre här i livet? I might actually try that. Time for a run...
Over & out.
Mina planer såg helt annorlunda nu, om någon frågat mig för två år sedan vad jag trodde att jag skulle göra idag, hur mitt liv hade sett ut och hur jag hade mått så hade svaret varit helt annorlunda. Vad gör jag idag? Utbildar mig till undersköterska...
" Blir du bara undersköterska? " Hallå? Jag ljuger ju om jag säger att det är ett glassigt jobb & visst är det tungt stundtals men, ärligt talat? "Bara underksöterska"? Snälla ni, tänk efter en gång till innan ni vräker ur er någonting sådant. ...
Ja herregud, terminen har nyss börjat och ändå känns det verkligen som att det snart är slut. Vilket ju också är sant, snart är vi färdiga med utbildningen och jag kan titulera mig "mentalskötare". Eller varför inte "Undersköterska"? Positivt, givetv...