Det är dag 9 och dagens ämne är "min tro", vilket antagligen kommer bli hyfsat flummigt så om du inte är en smula open minded så bör du sluta läsa ungefär här. Men för att göra det hela väldigt enkelt för mig så tänker jag infoga väl valda delar av Savage gardens text till låten "Affirmation"... 

I believe in Karma what you give is what you get returned

I believe you can't appreciate real love 'til you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye

Jag är kristen. Men jag har ingen kristen tro, jag går inte i kyrkan och jag tror inte på jesus. Jag tvivlar starkt på att det som står i bibeln är sant, och mina tveksamheter angående om huruvida gud skapade jorden är enorma. Jag är inte katolik, jag är inte jude. Jag är varken buddhist eller hindu. Så vad tror jag på då? Jag tror på ett litet hopkok av saker. Däribland den vetenskapliga teorin om hur världen skapades - men om någon frågade vad eller vem som skapade materialet som kolliderade och skapade jorden, då har jag inget bra svar. Jag tror att den som behandlar någon illa får tillbaka tusenfallt och jag älskar uttryck som "hämnden är ljuv" & "somliga straffas omedelbart". Tror jag på karma? Njaaae. Någonting åt det hållet, fast ändå inte. Jag tror - och jag hoppas - att våra goda gärningar vägs emot dem onda och att resultatet av dessa blir till konsekvenser här i livet. Om någon frågar varför jag tror det, så har jag inte heller något bra svar.

Kanske kan det vara så att jag helt enkelt försvarar mig själv med det? Att tanken på någon form av universiellt "straff" är det som får mig att gå upp på morgonen? Nej, inte riktigt så. Jag är inte hämndlysten, snarare tvärtom. Jag hör ständigt att jag är för snabb med att förlåta människor... Men ändå, så finns det saker som jag inte kan förlåta och på något sätt finner jag tröst i tanken på att allting kommer jämna ut sig tillslut. Att man förr eller senare måste sona sina brott, eller i alla fall inse att man gjort fel. Herregud ingen är perfekt. men det finns pedofiler och våldtäcktsmän, seriemördare och kvinnomisshandlare & ärligt talat så uppskattar jag tanken på att sådana månniskor någon gång kommer att tvingas till att begrunda sina misstag och att komma till insikt av det hela. Låter det blodtörstigt? Ja, kanske. 

Jag tror att människan är en god varelse, men med svag moral. Men om någon frågar varför, vad är då mitt svar? Någonting i stil med att människan är lat. Fruktansvärt bekväm. Vi tänker inte efter innan vi handlar, utan vi bara gör. Gör saker, vad som helst som får oss att må bra i stunden och sedan kanske vi ångrar oss men då är det försent. Man kan inte alltid ställa allting tillrätta. Jag tror, som texten ovan antyder, att man inte uppskattar äkta kärlek  förän man sett baksidan av den. Därmed inte sagt att man inte kan hitta The One innan man har gått igenom ett helvete -för det tror jag att man kan. Men mer som att, man uppskattar kärleken mycket mer och tar den mindre för given om man har varit med om någonting som är ... Mindre bra? Man blir helt enkelt mer tacksam, det är min tanke. Hence the " you don't know what you've got until you say goodbye" part. 

Jag tror inte att det finns människor som är renodlat onda, men jag är övertygad om att det finns de som har en svag karaktär. Det finns de som saknar empati och inte har förmågan att sätta sig in i andra situationer, och sen finns det de som har förmågan men inte utnyttjar dem. Det finns människor som har en twistad verklighetsuppfattning och det finns de som är ganska normala, hyggliga människor. Det finns helt enkelt alla sorter och jag tror inte att det sitter någon "Gud" där uppe ovanför molnen och styr oss som marionettdockor. Vi formar vårt eget öde och gör våra egna val. Vilka val vi gör påverkar vilken riktning vårt liv tar, men vi är också offer för varandras val. Ingenting är simpelt och allt är uppbyggt av komponenter som inte går att förutse. Ingen vet vad som kommer att hända, det är jag övertygad om. För all del, Ni får gärna fortsätta att förutspå jordens undergång. Vad har det med mig att göra? Kanske går jorden under, kanske gör den det inte. Oavsett, så menar jag att någonting sådant är näst intill omöjligt att förutspå. I varje fall exakta datum och klockslag. 

I believe forgiveness is the keye to your unhappiness

Precis så tror jag. Jag tror att allt man behöver göra för att vara lycklig är att finna det inom sig själv att lyckas föråta sig själv och andra för de saker som går snett här i livet. Det låter simpelt och bra, men det är inte riktigt så lätt som det låter. Hur förlåter man att någon mördat en närstående? hur lär man sig attgå vidare efter en våldtäckt? kan man förlåta en  pedofil & how can you find it in your heart att förlåta en kvinnomisshandlare? När jag kommer fram till det så lovar jag att berätta. Det finns många sätt att se på saken men framför allt så tror jag att det ofta handlar mer om att finna någon form av förståelse, och att kunna förlåta sig själv. Att förlåta sig själv för sina reaktioner, eller tankar angående det som hänt, eller kanske det rentav handlar om att förlåta sig själv för bristen på vilja. Hur som helst - om man inte kan förlåta, då kommer känslan alltid finnas kvar längst in i djuet av själen och ja, man kan le ändå. Man kan skratta, ha roligt och leva sitt liv. Men man skjuter bara upp problemet och förr eller senare så kommer det ikapp! 

Såhär tror jag. Jag tror mycket mer och hade kunnat hålla på och skriva hela natten. Kanske kommer det ett inlägg till lite senare ikväll, vad vet jag. Men jag rundar av där, det är få individer som orkar hänga med i mitt flummande. Faktum är att jag bara har träffat två - det är Marcus Grey och Pia. Sadly, så tror jag inte att någon av dessa två läser min lilla blogg för tillfället, & jag har antagligen redan tappat bort er andra på vägen? Jag sitter ihopkrupen i soffan med en kopp te i handen, lyssnar på Journey och ser ut genom fönstret. Filosoferar as often times before, om allt mellan himmel & jord. 

Puss & Kram, 

Erica

Dag 8 - ett ögonblick värt att minnas (inträffade nu i helgen):
Efter att ha blivit halvt om halvt släpad ut ur huset och ivägkörd till krogen står jag där på dansgolvet i äkta James Bond stil med en vodka martini (skakad, inte rörd) i min högra hand och rör mig i takt till musiken. Klockan börjar närma sig halv två och när killen i DJ-båset reser sig och tackar för kvällen så är jag upptagen på annat håll, en av grabbarna i mitt sällskap har fått i sig för mycket att dricka och bråkar med vakten. Shit happens tänker jag först, men säger sedan till honom att skärpa sig och ler lite mot vakten. Kom igen, han är med mig? Låt gå då. Fram till baren, en martini till ? Ja tack det kan behövas. Sedan hör jag tonerna av ett keyboard, en aukustisk gitarr och hör en välbekant röst: 

Just a small town girl, livin' in a lonely world 
She took the midnight train goin' anywhere 
Just a city boy, born and raised in south Detroit 
He took the midnight train goin' anywhere 

A singer in a smokey room 
A smell of wine and cheap perfume 
For a smile they can share the night 
It goes on and on and on and on 

..behöver jag verkligen berätta att jag var ute på dansgolvet på ett kick? En efter en kom resten av tjejerna i mitt sällskap och joinade mig, ljuset blinkade och musiken var öronbedövande hög. Killarna sitter vid baren med varsinn öl och flinar åt våra lyckliga miner. Där står jag mitt på dansgolvet med min martini i handen och bara ler. Skrattar högt för mig själv och bara njuter av livet, dansar allt vad jag orkar och släpper alla bekymmer.. 

Strangers waiting, up and down the boulevard 
Their shadows searching in the night 
Streetlights people, living just to find emotion 
Hiding, somewhere in the night. 

..ett gitarrsolo, blinkande lampor och i nästa sekund ett blixtrande leende. Tacka fan för det, när ljuset sveper över scenen så inser jag att det är Marcus Grey som står där uppe med en mick i handen. I det ögonblicket är han så lik som bror att jag nästan svimmar..

Working hard to get my fill, 
Everybody wants a thrill 
Payin' anything to roll the dice, 
Just one more time 
Some will win, some will lose 
Some were born to sing the blues 
Oh, the movie never ends 
It goes on and on and on and on 

Kan man bli hög på endorfiner så är det just det som händer mig. Ett glädjetjut, drinken åker upp i luften och sedan dansar vi järnet resten av konserten. Lagom tills musiken tystnat och nästa DJ tagit över hör jag en röst i mitt öra, "may I buy my sister a tequila sunrise?". Sedan var det kramar och glädjetjut och hela gänget på efterfest med bandet. That was one amazing night! Jag visste inte ens att han var tillbaka i Sverige.. Så härligt att se honom igen!! 
  

Don't stop believin' 
Hold on to the feelin' 
Streetlights people 

Strangers waiting, up and down the boulevard 
Their shadows searching in the night 
Streetlights people, living just to find emotion 
Hiding, somewhere in the night. 

Icaaa
  

För er som inte visste - jag dejtade Marcus bror (Alexander) ett tag, och efter att han tragiskt nog gick bort i cancer för två år sedan så har jag av olika anledningar inte haft någon kontakt med hans bror alls sedan dess. Bland annat så flyttade han tillbaka till Skottland igen för att komma på fötter efter sin brors bortgång. Det var härligt att se honom, även om det kom som lite av en chock.

Yes, dag 7 av totalt 30 dagars utmaning och ämnet idag är "mitt drömresmål". 
Det borde vara uppenbart vid det här laget (i alla fall för er som känner mig) att jag inte är speciellt mycket för att åka till thailand, kina, turkiet eller andra "intressanta" ställen. Nej, mitt drömresmål har sedan jag var liten alltid varit IRLAND! and, guess what? I'm going to Dublin!!

Biljetterna är bokade och allt! Jag kommer visserligen ha fullt upp med att jobba (praktisera) men det blir antagligen bara ca 30 timmar/vecka och vi ska vara där i en månad, så det blir en hel del fritid ändå!   Vi har fått massa förmaningar om att vi måste tänka på att vi respekterar våran skola, etc etc etc... Självklart kommer vi uppföra oss så bra vi kan, men ärligt talat. När man ändå är i Dublin och har ledig tid -->   

Här är min blivande arbetsplats (ett kloster i utkanten av Dublin):
      

.. och här är en länk om det är någon som vill veta mer  
http://www.sjc.ie/sjc-in-ireland-and-great-britain/our-ministries73/care-of-the-sick85.html?task=view&id=23 

Det var mitt drömresmål det.. Irland! Att jag fick möjlighet att kombinera det med min utbildning var ett stort plus men jag hade åkt tillslut ändå!
  

Puss & kram,

Icaaa 

Jag sitter här helt mållös, allvarligt talat - vad tänker folk med nuför tiden? Inte verkar det vara hjärnan i alla fall? Jag öppnade precis ett mail från en okänd avsändare med följande text i ämnesraden: "Ang ditt abonemang hos halebop".

Så långt är allt väl, right? Bara det att när jag väl har öppnat skiten så möts jag av följande, mkt intelligenta meddelande:
"Jag skriver till dig för att berätta att du har gått upp fruktansvärt mycket i vikt och det passar dig inte alls. Trots att du hänger på gymmet jämt och ständigt så går du inte ner i vikt, how come? *** gjorde helt rätt i att dumpa dig. Vem vill vara tillsammans med en sådan tjockis?"  
Givetvis var det inte tre stjärnor där, men jag tyckte att det kändes onödigt att hänga ut honom genom att låta hans namn stå kvar. Allvarligt talat? Vem är det som inte har någonting bättre för sig än att skicka skumma mail till mig och tala om att jag har gått upp i vikt? Det är ju bara sjukt...  Jag blev inte ens upprörd, bara jävligt paff. Seriöst, skaffa dig ett liv människa och sluta klaga på mitt?
USCH! 

Hmmm, ja vad ska man säga. Känns faktiskt som en rätt passande beskrivning kan jag konstatera efter att ha umgåtts i stort sett enbart med killar de senaste dygnen!  Haha. Det roliga är att dessa bilder faktiskt är "skolarbete". Ibland har man roligt även på lektionerna vill jag lova!  
  

Ingen säger emot, eller? Hihi.
Puss & kram,

Icaaa 

ååååh, jag vet! Fett dåligt uppdaterat senaste veckan... Please don't kill me? Jag körde fast så totalt när jag skulle skriva inlägget för dag 4 "Vad är kärlek?", och när jag körde fast så blev jag arg = datorn stängdes av och bloggen totalignorerades i flera dagar... Och sedan blev det helg och då hade jag roligare saker för mig, hihi.   

Här kommer lite bilder från resan till Skara i alla fall: 

Det var en rktigt rolig och lärorik kurs! 

Jag är nu offeciellt utbildad i D9 vilket innebär att jag får vaccinera och spruta får, gris & nöt efter avtal med veterinär =) As nice! 
Mer uppdateringar kommer snarast (promise)!
Puss & Kram

Icaaa